Hatthistoria

De flesta historiebeskrivningar om Panamahatten går i huvudsak ut på att ge en tydlig och entydig förklaring till varför den fått sitt felaktiga namn. Det borde ju heta Ecuadorhatt, då det är just i Ecuador (ibland stavat Equador eller Ekvador) som äkta Panamahattar tillverkas.
Eftersom förklaringarna skiftar något drar vi slutsatsen att det är flera samverkande faktorer som resulterat i det namn som fastnat och därför gäller.

 

 

Kuriosa

Några kuriosainslag: Svenska beskrivningar av Panamahatt-tillverkning. Först ett utdrag ur Svenska Familj-Journalen, band 9 årgång 1870. Kapitlet "Något om halmflätning" startar på sidan 295. 

Vi har dock några invändningar mot innehållet på sidan 296: "Indianerna besitta en ganska stor skicklighet..." är väl i alla fall att betrakta som en underdrift. Vi tror heller inte på metoden att tvätta dem med tvål eller att "låta sammantrycka sig i hvarje form"


Familj-Journalen 9, 1870

Nordisk Familjebok
 
Enligt 1800-talsutgåvan av Nordisk Familjebok kallade de infödda indianerna den palmliknande buske som hattfibrerna tillverkades av för Bombonaxa.



Panamahattens trista historia
 
Panamahattens historia är egentligen riktigt trist. Ett kultur- och hantverksarv som sannolikt går många tusen år bakåt i tid övergick till att förknippas med invasion/erövring och tvångsarbete under Conquistadorernas tid. Det får ändå betraktas som ett krasst faktum att detta ledde fram till utvecklingen av den Europeiska formgivning som sedan gav Panamahatten en världsmarknad. Det  känns rätt och riktigt om principerna för en rättvis global handel nu kan ge Ecuadors hatt-flätare en mer rimlig lön för sitt arbete.
AKANI AB köper samtliga hattar via en engelsk importör. En importör som drivs av idéer om rättvis handel, är aktiv medlem i BAFTS, British Association of Fair Trade Shops samt IFAT, International Federation of Alternative Trade och arbetar enligt en strikt Fair Trade Policy. I direktkontakt och samverkan med tillverkarkollektiv arbetas med starkt engagemang för att förbättra villkoren för de verkliga tillverkarna av Panamahattar. Ursprungsbefolkningen i Ecuador, Sydamerikanska Indianer brukar vi kalla dem, lever under mycket enkla förhållanden. Med en mer rättvis handel utgör de hattar som presenteras här en väg att låta något som förknippas med erövring och kolonisation nu bidraga till ökad rättvisa.

 
 

Panamahattens historia

Tidig historia – 4000 före Kristus – 1800-talet




Hat

  Det tidigaste dokumenterade belägget för Panamahatten finns på en liten keramikfigur som tillskrivs den Sydamerikanska Valdivia-kulturen och som daterats till 4000 år före Kristus. Den stiliserad figuren bär en spetsig stråhatt som täcker nacke och öron och sluter tätt kring ansiktet.
 

Keramikfigur från 4000 f.K.  

   
     
     

Pizarro

  Panamahattar blev först kända för Européer efter den Spanska Erövringen av Sydamerika. Erövringens ledare Fransisco Pizarro och Diego de Almagro kom till nuvarande Ecuador 1526 och bildade den kungliga Audiensen i Quito 1534. Conquistadorerna dokumenterade att de infödda indianerna i de sydliga kustprovinserna Guayas och Manabi bar stråhattar som var formade som fladdermusvingar och täckte bärarens öron och nacke.
 

Fransisco Pizarro.

   
     

Wimple

  Spanjorerna började själva bära dessa hattar och kallade dem Toquillas på grund av likheten med en huvudbonad från 1500-talet som såg ut som ett nunnedok och kallades ”toca”. Namnet tillämpades också på de fibrer som hattarna tillverkades av.


 

Medeltida träskulptur.

   
     

Spanish

  Omkring år 1630 utnyttjade de Spanska kolonisatörerna i vinstsyfte lokala arbetare till att producera och använde då Europeiska hattmodeller för att ersätta de traditionella ”fladdermusving-formade” hattarna. Kustorterna Jipijapa och Montecristi, där småskalig tillverkning av hattar ägde rum, gav namn åt de hattar som tillverkades där. Namnet Montecristi förknippas fortfarande med panamahattar tack vare de skickliga hantverkare som där producerade de finaste hattarna.

 Spanska Conquistadorer.

   
     
     

  I slutet av 1700-talet döpte botanisterna från de kungliga trädgårdarna i Madrid José Pavon and Hipolito Ruiz, plantan som Toquilla-fibrerna utvinns ur. Det namn de valde var  Carludovicia Palamata efter Spaniens Kung Carlos IV och hans hustru Ludovica.


 

Kung Carlos IV av Spanien.

   

 


 


 

     
   

1800-talet – Expansion och export 


Guayaquil

 Handelsbåtar utanför Guayaquil under 1800-talet.

 

  1835 anlände Manuel Alfaro, en spansk företagare, till Guayaquil i Guayas-provinsen. Han bosatte sig i närliggande Montecristi och insåg snabbt vilken ekonomisk potential som fanns i Toquillahattar. Han startade en egen produktionskedja, från stråplantager till kretsar av flätare. Hans hattar exporterades snart från hamnarna i Guayaquil och Manta till Panama, som snabbt höll på att utvecklas till ett viktigt centrum och plattform för internationell handel och resor. Här öppnade Alfaro ett affärscenter för försäljning av hattar, cacao och pärlor, och påbörjade på så sätt anknytningen mellan Ecuadors toquillahattar och Panama.

 

     

Cuenca

Marknadsplatsen i Cuenca på 1800.talet.

  Samtidigt öppnade myndigheterna i Cuenca, som ligger på 2 550 meters höjd i provinsen Azuay i Anderna, en hattfabrik och senare en utbildningsverkstad i syfte att dämpa ekonomiska problem. Myndigheterna gjorde lärlingsutbildning obligatorisk i hela regionen med hot om fängelse för de som vägrade. Industrin i Cuenca utvecklades snabbt och utnyttjade moderna metoder och organisation, vilket resulterade i att man efterhand trängde ut de mer traditionella tillverkarna i Manabi-regionen.

 

 

   
 

Gold

  Toquillahatten började snart sin erövring av USA. Guldgrävare som var på väg till guldfälten i Kalifornien under guldrushen, som startade 1848, passerade genom Panama och skaffade hattar på vägen. Der dröjde inte länge förrän stora mängder hattar exporterades till Kalifornien. Samtida illustrationer och foton visa ofta guldgrävare som bär Panamahatt.

Guldgrävare i Kalifornien.

   
     
     

Alfaro

  År 1849 exporterade Manuel Alfaro cirka 220 000 hattar om året och blev snabbt en viktig figur I Ecuadors affärs- och politiska värld. Hans son Eloy tog sedan över affärerna och fortsatte expansionen. Han blev en liberal förbättrare och utsågs till president två gånger. General Eloy Alfaro var förenad med revolutionärerna som kämpade för självständighet från kolonialstyret. Särskilt hjälpte han till i Cubas försök att bli självständigt.

Porträtt av general Eloy Alfaro

   
     
     

Napoleon

  Fransmannen Philippe Raimond, som varit bosatt i Panama, ställde ut toquillahatten på  Världsutställningen i Paris 1855 och sålde ur sitt ansenliga lager. Ecuador fanns inte med bland deltagande länder vid utställningen och hatten döptes snabbt till 'Panama Hat' och stärkte på så sätt den felbenämning som fortfarande håller i sig. Ett exemplar av en Montecristi Fino överlämnades till Kejsar Napoleon III som tog hatten med sig när han var i exil.

Montecristi Fino tillhörande Kejsar Napoleon III.

   
     
     

Cuba

  År 1863 hade Ecuadors export av hattar vuxit till 500 000. Förutom USA och Europa exporterades hattar också till andra Sydamerikanska länder och till Karibien. Cuba blev en god kund för Panamahattar för både plantagearbetare och societet. Under många år köpte Cuba upp hela produktionen i kuststaden Febres Cordero, aktiviteter som upphörde först när Ecuador avbröt förbindelserna med Cuba efter Castros revolution 1962.

Plantagearbetare på Cuba.

   
     

Edward VII

  I slutet av 1800-talet fastnade Storbritanniens Prince of Wales, som senare blev Kung Edward VII, för Panamahatten liksom hans vän och bundsförvant, författarinnan och skådespelerskan Lillie Langtree.
 
 

Lillie

Kung Edward VII .

     

Lillie Langtree.

     

Canal

  När Spansk-Amerikanska kriget bröt ut 1898 delades 50 000 panamahattar ut till soldaterna för att skydda mot de intensive solstrålarna. Även under byggnationen av Panamakanalen I början av 1900-talet utrustades ingenjörer och arbetare med hattar, något som ytterligare förstärkte anknytningen mellan de Ecuadorianska toquilla-hattarna och Panama.

Panamakanalen.

   
     



   

                  1900-talet – stil och status


Teddy

  På 1900-talet etablerade sig Panamahatten som en hatt med kvalitet och stil och förknippades med en ledig och avspänd framtoning.  President Theodore Roosevelt, som besökte byggplatsen för  Panamakanalen 1906 bar ofta Panamahatt. Dessa hattar var också favoriter för 1930- och –40 talets amerikanska gangsters.

 

Theodore Roosevelt vid Panamakanalen år 1906.

   
     

Churchill
 

  Panamahattens berömmelse nådde en höjdpunkt på 1940-talet. 1944 blev den Ecuadors främsta exportprodukt, delvis beroende på nedgången i kakaoexporten.



 

Winston Churchill

   
     

Robinson

Edward G. Robinson

  Hollywoods guld-era introducerad Panamahatten hos nya generationer och det var många filmstjärnor som använde dessa hattar både på filmduken och privat. Panamahatten har varit medspelare till:
Clarke Gable i
Borta med vinden, Sydney Greenstreet i Casablanca, Edward G Robinson i Key Largo, Gregory Peck i To Kill a Mockingbird, Sean Connery i Mannen som ville bli kung och Anthony Hopkins i Hannibal.
 

Gable

Clark Gable.

 

     

 

     

Wolfe

  Många författare förknippas också med Panamahatten. Mark Twain, Graham Green, Malcolm Lowry, Truman Capote and Tom Wolfe  har samtliga lovordat och burit hattarna, något som ytterligare bidragit till att de förknippas med extra elegans och stil.

 

 

Capote

Tom Wolfe

Truman Capote




Ecuador har som tradition att överlämna en “Superfino” till varje ny president I USA I samband med deras respektive installation. Många andra inflytelserika personer, politiker och skådespelare, artister och författare ses fortfarande prydda I Panamahatt.

Hos panamahattar.se presenterar vi enbart de kunder som själva väljer att medverka i vårt Galleri.


Fastän Panamahatten förknippas med stil och klass i Europa och Nordamerika så ser man den aldrig hos överklassen i hattens hemland, något som beror på att den där betraktas som en produkt från ursprungsbefolkningen.


 

 

 

2000-talet – på väg mot återställd balans.

   
   

Weavers

Panamahattens ställning som en symbol för sofistikerade storstadsbor från väst på utlandsresa gäller än idag. Det finns starka kontraster mellan den lediga elegans som hattarna utstrålar och vardagen för de arbetare som tillverkar dem. Bristen på jämställdhet i tillverkningskedjan för Panamahattar börjar hanteras i takt med ökad medvetenhet om villkoren för global handel.

 

Vävare i en by nära Cuenca-

     

Stacks
 

Tillverkningen av Panamahattar löper vidare i snabb takt. Även om en del förhållanden i tillverkning och distribution har förändrats så är processen fortfarande arbetsintensiv. Varje hatt flätas, trimmas och bultas för hand. Vanligtvis flätas hattarna av familjegrupper ute i byarna innan de slutbehandlas vid fabriker inne i städerna.
 

Hattar staplade i väntan på manuell slutbearbetning.

     

Trimming

Hattämnen.
 

  En stor fabrik kan få fram omkring 12 000 hattar i veckan, hattar som vanligtvis säljs för 400 -3 000 kronor, de verkligt fina exemplaren för mycket mer. Toquilla-stråna odlas, skördas och bearbetas I kustområdena innan de säljs vidare till flätarna I byarna. Där flätas hattarna till hattämnen, som köps upp av fabrikerna för 8 – 25 kronor styck, beroende på kvaliteten. Vid fabrikerna kantas brättena innan hattarna bleks, färgas, styks och formpressas. En fabrik kan köpa upp hattar från så många som 60 000 infödda (ursprungliga indianbefolkningen) flätare.
 

Pizarro

Fransisco Pizarro.

  Exploateringen av de infödda indianerna i det område som nu utgör Ecuador startades av de Spanska conquistadorerna på 1500-talet och fortsätter på många sätt än i dag. De arbetare som skördar strån och de som flätar hattarna utgör de lägsta nivåerna i en internationell handel som bygger på snedvridna relationer mellan de skickliga hantverkarna och de kommersiella fabrikanterna och exportörerna. Världen för de infödda indianer som skördar fibrerna och som flätar hattarna sträcker sig knappt utanför den egna byns gränser.
 

     

Weaver

Under de senaste åren har skördearbetare och flätare börjat bilda kooperativ och organisationer i försök att konkurrera med fabrikerna och på så sätt föra större del av vinsterna till de verkliga tillverkarna av hattar.

 

Hattfläterska.


 

 

 
    Vår samarbetspartner och importör till EU gör affärer direkt med sådana kooperativ i ambitionen att medverka till att omstrukturera förhållandena mellan tillverkare och kund. Målet är att leverera produkter med kvalitet enligt principer för rättvis handel så att de skickliga hantverkarna får sin försörjning och den traditionella hantverksskickligheten bibehålls.