|
Panamahattens historia
|
|
Tidig historia – 4000 före
Kristus – 1800-talet |
|
|
|
|
 |
|
Det tidigaste dokumenterade
belägget för Panamahatten finns på en liten keramikfigur som tillskrivs
den Sydamerikanska Valdivia-kulturen och som daterats till 4000 år
före Kristus. Den stiliserad figuren bär en spetsig stråhatt som täcker
nacke och öron och sluter tätt kring ansiktet.
|
|
Keramikfigur från
4000 f.K.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
|
Panamahattar blev först kända
för Européer efter den Spanska Erövringen av Sydamerika. Erövringens
ledare Fransisco Pizarro och Diego de Almagro kom till
nuvarande Ecuador 1526 och bildade den kungliga Audiensen i Quito 1534.
Conquistadorerna dokumenterade att de infödda indianerna i de sydliga
kustprovinserna Guayas och Manabi bar stråhattar som var
formade som fladdermusvingar och täckte bärarens öron och nacke.
|
|
Fransisco Pizarro. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
|
Spanjorerna började själva
bära dessa hattar och kallade dem Toquillas på grund av likheten
med en huvudbonad från 1500-talet som såg ut som ett nunnedok och kallades
”toca”. Namnet tillämpades också på de fibrer som hattarna tillverkades
av.
|
|
Medeltida träskulptur.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
|
Omkring år 1630 utnyttjade de
Spanska kolonisatörerna i vinstsyfte lokala arbetare till att producera
och använde då Europeiska hattmodeller för att ersätta de traditionella
”fladdermusving-formade” hattarna. Kustorterna Jipijapa och
Montecristi, där småskalig tillverkning av hattar ägde rum, gav namn
åt de hattar som tillverkades där. Namnet Montecristi förknippas
fortfarande med panamahattar tack vare de skickliga hantverkare som där
producerade de finaste hattarna. |
|
Spanska
Conquistadorer. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
|
I slutet av 1700-talet döpte
botanisterna från de kungliga trädgårdarna i Madrid José Pavon and
Hipolito Ruiz, plantan som Toquilla-fibrerna utvinns ur. Det namn
de valde var Carludovicia Palamata efter Spaniens Kung Carlos
IV och hans hustru Ludovica.
|
|
Kung
Carlos IV av Spanien. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1800-talet – Expansion och export |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Handelsbåtar
utanför Guayaquil under 1800-talet.
|
|
1835 anlände Manuel Alfaro,
en spansk företagare, till
Guayaquil i Guayas-provinsen. Han bosatte sig i närliggande
Montecristi och insåg snabbt vilken ekonomisk potential som
fanns i Toquillahattar. Han startade en egen produktionskedja, från
stråplantager till kretsar av flätare. Hans hattar exporterades snart från
hamnarna i Guayaquil och Manta till Panama, som snabbt höll på att
utvecklas till ett viktigt centrum och plattform för internationell handel
och resor. Här öppnade Alfaro ett affärscenter för försäljning av
hattar, cacao och pärlor, och påbörjade på så sätt anknytningen mellan
Ecuadors toquillahattar och Panama.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Marknadsplatsen i Cuenca på 1800.talet.
|
|
Samtidigt öppnade myndigheterna i Cuenca, som ligger på 2 550
meters höjd i provinsen Azuay i Anderna, en hattfabrik
och senare en utbildningsverkstad i syfte att dämpa ekonomiska
problem. Myndigheterna gjorde lärlingsutbildning obligatorisk i hela
regionen med hot om fängelse för de som vägrade. Industrin i Cuenca
utvecklades snabbt och utnyttjade moderna metoder och
organisation, vilket resulterade i att man efterhand trängde ut de
mer traditionella tillverkarna i Manabi-regionen. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Toquillahatten började snart sin erövring av USA. Guldgrävare
som var på väg till guldfälten i Kalifornien under
guldrushen, som startade 1848, passerade genom Panama och
skaffade hattar på vägen. Der dröjde inte länge förrän stora mängder
hattar exporterades till Kalifornien. Samtida illustrationer och
foton visa ofta guldgrävare som bär Panamahatt.
|
|
Guldgrävare i Kalifornien. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
År 1849 exporterade Manuel Alfaro cirka 220 000 hattar om året och blev
snabbt en viktig figur I Ecuadors affärs- och politiska värld. Hans
son Eloy tog sedan över affärerna och fortsatte expansionen. Han
blev en liberal förbättrare och utsågs till president två gånger.
General Eloy Alfaro var förenad med revolutionärerna som kämpade för
självständighet från kolonialstyret. Särskilt hjälpte han till i
Cubas försök att bli självständigt.
|
|
Porträtt av general Eloy Alfaro |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Fransmannen Philippe Raimond, som varit bosatt i Panama,
ställde ut toquillahatten på Världsutställningen i Paris 1855
och sålde ur sitt ansenliga lager. Ecuador fanns inte med bland
deltagande länder vid utställningen och hatten döptes snabbt till 'Panama
Hat' och stärkte på så sätt den felbenämning som fortfarande
håller i sig. Ett exemplar av en Montecristi Fino
överlämnades till Kejsar Napoleon III som tog hatten med sig
när han var i exil.
|
|
Montecristi Fino tillhörande Kejsar Napoleon III. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
År
1863 hade Ecuadors export av hattar vuxit till 500 000.
Förutom USA och Europa exporterades hattar också till andra
Sydamerikanska länder och till Karibien. Cuba blev en god kund
för Panamahattar för både plantagearbetare och societet. Under många
år köpte Cuba upp hela produktionen i kuststaden Febres Cordero,
aktiviteter som upphörde först när Ecuador avbröt förbindelserna med
Cuba efter Castros revolution 1962. |
|
Plantagearbetare på Cuba. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
I
slutet av 1800-talet fastnade Storbritanniens Prince of Wales, som
senare blev Kung Edward VII, för Panamahatten liksom hans vän
och bundsförvant, författarinnan och skådespelerskan Lillie
Langtree.
|
|
|
|
Kung Edward
VII . |
|
|
|
Lillie Langtree. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
När
Spansk-Amerikanska kriget bröt ut 1898 delades 50 000
panamahattar ut till soldaterna för att skydda mot de intensive
solstrålarna. Även under byggnationen av Panamakanalen I
början av 1900-talet utrustades ingenjörer och arbetare med hattar,
något som ytterligare förstärkte anknytningen mellan de
Ecuadorianska toquilla-hattarna och Panama. |
|
Panamakanalen. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1900-talet – stil och status
|
|
|
|
|
|
|
|
På
1900-talet etablerade sig Panamahatten som en hatt med kvalitet och stil
och förknippades med en ledig och avspänd framtoning. President Theodore
Roosevelt, som besökte byggplatsen för Panamakanalen 1906 bar ofta
Panamahatt. Dessa hattar var också favoriter för 1930- och –40 talets
amerikanska gangsters. |
|
Theodore
Roosevelt vid Panamakanalen år 1906. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Panamahattens berömmelse nådde en höjdpunkt på 1940-talet. 1944 blev den
Ecuadors främsta exportprodukt, delvis beroende på nedgången i
kakaoexporten.
|
|
Winston Churchill |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Edward G. Robinson
|
|
Hollywoods
guld-era introducerad Panamahatten hos nya generationer och det var många
filmstjärnor som använde dessa hattar både på filmduken och privat.
Panamahatten har varit medspelare till:
Clarke Gable i
Borta med vinden, Sydney Greenstreet
i Casablanca, Edward G Robinson i
Key Largo, Gregory Peck i To Kill a Mockingbird, Sean Connery i
Mannen som ville bli kung
och
Anthony Hopkins i Hannibal. |
|
Clark Gable.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Många
författare förknippas också med Panamahatten. Mark Twain, Graham Green,
Malcolm Lowry, Truman Capote and Tom Wolfe har samtliga lovordat och
burit hattarna, något som ytterligare bidragit till att de förknippas med
extra elegans och stil. |
|
|
|
Tom Wolfe |
|
|
|
Truman Capote |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Ecuador har som tradition att
överlämna en “Superfino” till varje ny president I USA I samband med deras
respektive installation. Många andra inflytelserika personer, politiker
och skådespelare, artister och författare ses fortfarande prydda I
Panamahatt. Fastän Panamahatten förknippas med stil och klass i Europa och
Nordamerika så ser man den aldrig hos överklassen i hattens hemland, något
som beror på att den där betraktas som en produkt från
ursprungsbefolkningen. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2000-talet –
på väg mot återställd balans. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
|
Panamahattens ställning
som en symbol för sofistikerade storstadsbor från väst på utlandsresa
gäller än idag. Det finns starka kontraster mellan den lediga elegans som
hattarna utstrålar och vardagen för de arbetare som tillverkar dem.
Bristen på jämställdhet i tillverkningskedjan för Panamahattar börjar
hanteras i takt med ökad medvetenhet om villkoren för global handel.
|
|
Vävare i en by nära Cuenca- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Tillverkningen
av Panamahattar löper vidare i snabb takt. Även om en del förhållanden i
tillverkning och distribution har förändrats så är processen fortfarande
arbetsintensiv. Varje hatt flätas, trimmas och bultas för hand.
Vanligtvis flätas
hattarna av familjegrupper ute i byarna innan de slutbehandlas vid
fabriker inne i städerna.
|
|
Hattar staplade i
väntan på manuell slutbearbetning. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Hattämnen.
|
|
En stor fabrik kan få fram
omkring 12 000 hattar i veckan, hattar som vanligtvis säljs för 400 -3 000
kronor, de verkligt fina exemplaren för mycket mer. Toquilla-stråna odlas,
skördas och bearbetas I kustområdena innan de säljs vidare till flätarna I
byarna. Där flätas hattarna till hattämnen, som köps upp av fabrikerna för
8 – 25 kronor styck, beroende på kvaliteten. Vid fabrikerna kantas
brättena innan hattarna bleks, färgas, styks och formpressas. En fabrik
kan köpa upp hattar från så många som 60 000 infödda (ursprungliga
indianbefolkningen) flätare.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Fransisco Pizarro. |
|
Exploateringen av de infödda
indianerna i det område som nu utgör Ecuador startades av de Spanska
conquistadorerna på 1500-talet och fortsätter på många sätt än i dag. De
arbetare som skördar strån och de som flätar hattarna utgör de lägsta
nivåerna i en internationell handel som bygger på snedvridna relationer
mellan de skickliga hantverkarna och de kommersiella fabrikanterna och
exportörerna. Världen för de infödda indianer som skördar fibrerna och som
flätar hattarna sträcker sig knappt utanför den egna byns gränser.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
|
Under de senaste åren har
skördearbetare och flätare börjat bilda kooperativ och organisationer i
försök att konkurrera med fabrikerna och på så sätt föra större del av
vinsterna till de verkliga tillverkarna av hattar.
|
|
Hattfläterska. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Vår samarbetspartner och
importör till EU gör affärer direkt med sådana kooperativ i ambitionen att
medverka till att omstrukturera förhållandena mellan tillverkare och kund.
Målet är att leverera produkter med kvalitet enligt principer för rättvis
handel så att de skickliga hantverkarna får sin försörjning och den
traditionella hantverksskickligheten bibehålls.
|
